jag känner ofta att jag har svårt att glädja mig åt andras lycka. inte så att jag inte unnar andra människor lycka. bara svårt att ta in saker som jag vet aldrig kommer hända mig. men jag har samtidigt väldigt svårt att ta åt mig av att nån annan har det svårt. egoistisk! så kanske ni tänker. och ja, så kanske det är. ibland. vissa dagar kan jag bli fullständigt överlycklig för någon annans skull. dagen efter kan jag vara avundsjuk. skulle inte kalla mig egoistisk. klart jag inte är det.
just nu. precis just nu önskar jag att någonting ska hända mig. någonting som någon annan kan få vara avundsjuk på. en stund bara. och att jag kan få gotta mig i min egen lycka för en sekund. och samtidigt så hoppas jag att någonting händer för någon som står mig nära. och att jag kommer kunna glädjas åt det.
ibland har man det rätt så svårt, helt enkelt. men det vänder snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar