set your goals, aim high and beat the crap out of them

jag satsar ju typ som alla nu vet på att springa milen inom en snar framtid. eller ja. det kommer ju typ när det kommer. bara att springa milen, oavsett hur lång tid det kommer ta, kommer vara stort för mig. i veckan har jag kommit fram till två av mina delmål! i måndags sprang jag 7 km på löpbandet och igår sprang jag 7,5 km på exakt samma tid vilket alltså betyder att jag sprang fortare igår än i förrgår. känner mig stolt för jag vet att jag kan nu. tycker att det är extremt svårt att springa inomhus och mitt psyke brukar i vanliga fall inte klara det men nu är jag på gång! tänker inte sluta nu.

vuxenliv

att vara ledig. det händer inte ofta för mig nu för tiden. men idag var det dags! min första lediga dag på två veckor. men ledig verkar inte betyda ledig längre.

idag har jag gått upp halv 8 och lagat frukost åt mig och chrille. tränat och sedan börjat med tvätt, städat hela lägenheten, varit och handlat och slängt kartonger. är inne på tvättmaskin nr fyra och har en kvar.. sen återstår att laga middag och äta sen är dagen typ slut. och nästa lediga dag är nästa onsdag. 

igår kom jag igång med träningen efter två veckor snuva, typ. spyfärdig såklart men känns så jävla bra! nu är det stenhård träning fram till sommaren när vi ska åka till ZAKYNTHOS!!! dör av längtan. bikiniformen ska maxas!

alla hjärtans dag

skulle jobba som vanligt. som jag alltid gör nu för tiden. vaknade och klev in i duschen. satte igång datorn och började leta resor. kunde inte läsa texten. den snurrade runt, kapade ord och suddade ut bokstäver. trodde jag hade fått solljus eller schampoo i ögonen. blev hungrig och skulle skära upp en mango. fick eb konstig känsla i pekfingret. det domnade bort. stod och viftade med hela handen samtidigt som jag svor och undrade vad fan mitt jävla finger höll på med. därefter tummen på samma hand. kort efter även högra sidan av munnen. han inte tänka till innan huvudvärken small till från ingenstans. letar alvedon, finns ingen. får panik. smsar matilda och chrille. ringer 1177 "du måste åka till akuten" chrille kommer med ilfart hem. 

fyra timmar på sjukhus senare. migrän. har aldrig haft migrän förut, vet inte hur det känns. det sades något om "ministroke" "liten hjärnblödning" och hjärnröntgen och ryggmärgsprov. slapp de värsta undersökningarna när en expertläkare klev in som ett lexikon och påpekade att detta var den finaste och självklaraste migränattacken han sett sedan han tog examen. en suck av lättnad, en värktablett och ett blåmärke i armvecket senare satt jag i min soffa och blir serverad tacos med av världens bästa kille. sån tur att jag har dig <3

nu var det inget "värre" än migrän. men det var bland det obehagligaste jag varit med om. vill aldrig hamna där igen.

maybe i'm amazed

är inne i en riktigt dålig period. jobbar 24 av 28 dagar i februari och känner inte för att göra nånting annat än att åka till och från jobbet. vill inte prata med någon, vill inte umgås. vill jobba och sova. igår gick jag runt med gråten i halsen hela kvällen och en ilska över ingenting och allting på samma gång. vill bort. vill vara här. vill ingenting. vill allting. vill mest av allt bara att februari ska vara över.

you never know how you really feel until you say it out loud

såhär skrev jag om oss för två år sedan

hittade några inlägg från min gamla blogg via bloglovin och önskar att jag inte tagit bort den. allt fint jag någonsin tänkt om honom fanns samlat där. önskar att jag kunde få läsa vad jag skrev den dagen det blev vi.