walk (run) a mile in my shoes

igår var en stor dag för mig träningsmässigt! jag jobbade först mellan 7-15 och var trött som ett jävla as. hade bestämt att jag skulle till gymmet men kände att det aldrig skulle gå bra. kanske 3 km löpning, sen fick det räcka. men nånting hände där. vid lunchen åt jag en kycklingfilé med avokado och drack en celsius och fick energi som från ingenstans.

väl på gymmet så bestämde jag mig. idag är det dags för den där jävla milen som ligger och trycker och pressar inom

mig och typ skriker att jag klarar det. jag har alltid sagt att jag aldrig kommer bli den som springer en mil, men igår

blev jag det. jag blev dessutom den som springer en mil på en timme. fram till 9 km gick det hur bra som helst. när kilometern slog om till 9 så fick jag håll och kunde inte ta ordentliga andetag och sprang den sista kilometern på ren jävla vilja och jag skulle fan klara det på en timme. 

glädjen efteråt. det här stort för mig. kunde inte andas men kunde inte sluta le.  nu har jag gjort det. den första milen.