15 maj

känslorna ändras så mycket på sommaren. jag gråter lättare. skrattar lättare. njuter mer av livet. ser bara möjligheter. det är varmt. ser framtiden på ett annat sätt. får tid att vara, innan man ska lägga sig i någon slags mörk koma under vintern.

såg en man idag vid sjön. en gammal man. ensam. han hade tagit med sig picknick och satt i en stol precis vid vattnet. jag tänkte direkt "han är ensam

i livet också. han har haft nån, nån som inte finns längre. som han delat allt

med, som alltid funnits där." min rädsla för att bli ensam är så enorm. jag vill verkligen inte vara den som är ensam. aldrig. jag vill vara den som har turen att få ha samma människor vid min sida livet ut. tills jag inte finns längre. att bli lämnad. ensam. det är min värsta mardröm.