jag vet inte varför det känns som att det är en evighet kvar. en vecka går
fort. men jag har aldrig saknat något så mycket direkt efter att jag lämnat det förut. det här är nya känslor. det svider i hjärtat och jag får ont i magen. jag kommer inte kunna kalla flen för
hem den här veckan. för han är för långt bort. och han är där vi ska vara. tillsammans. ja jag kanske är töntig och blödig. fjantig och typ en mes. men att lämna honom med tårar i ögonen var inte lätt. en vecka kvar. sju jävla dagar. sen är det föralltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar