storyn om naglarna

jag kanske är fjantig nu. men sedan jag var liten har jag varit extrem nagelbitare. bet på naglarna varje dag även om det inte fanns något att bita på. gick ständigt runt med värk i fingrarna och infekterade nagelband och naglar. det var en dag när Christoffer tittade på mina naglar och sa till mig "jessica, det där är fan lite äckligt.." ville inte att han skulle hålla min hand efter det. jag skämdes över att mina händer och fingrar var så vidriga. 

det var två år sedan. den dagen bestämde jag mig för att sluta bita. slutade och började igen tusen gånger. när jag ändå lyckats spara ut en bit och vi flyttade upp till sundsvall gick jag till en salong och gjorde en nagelförlängning. inte kanske för att jag tyckte att det var så fint, men för att jag skulle kunna sluta bita på riktigt behövde de få växa ifred. idag går jag till salongen var tredje vecka och får manikyr och lägger på gelenagellack och jag kommer aldrig kunna sluta med det nu.

känns så fjantigt att säga att jag är stolt över mig själv, men jag är verkligen det. att göra sig av med en sån här ovana är som att försöka sluta röka, snusa eller vad som helst. ovana som ovana. jag vet med säkerhet att jag aldrig kommer börja bita igen.