31 mars 2013

31 mars

"någonstans mellan glädje och lycka ramlar jag ändå ner i något slags mörker. vad händer när vi plötsligt inte orkar? när vi tappar all kontroll. all fokus. alla behöver någon som säger "det ordnar sig till slut" en dag i taget"

klockan är tolv och jag ligger i sängen. har mycket i huvudet just nu. både förkylning och annat. längtar hem fruktansvärt mycket. att bara få gå på kända gator. se välbekanta människor. andas in bekant luft. allt som har med ordet hemma att göra får mig att tappa andan just nu. har inte träffat någon ur min familj sedan i julas. julafton. det är tre månader sen. trodde verkligen att det skulle vara en dans på rosor att bli vuxen och flytta. trodde inte att jag skulle längta hem någon gång. jag grät inte ens när jag packat ner mitt liv i kartonger. det enda jag tänkte var "jag kommer tillbaka hit, en dag" men det gör jag ju inte. inte på samma sätt i alla fall. jag är ju vuxen nu. tror jag. om man ens någon gång blir det.

imorgon fyller jag år. the big tjugotvå. nu ska jag för första gången i mitt liv inte fira den hemma med hela min stora fina familj. jag har bildat en ny, lite mindre, familj i sundsvall. nu är vi bara två. jag är så glad att jag har honom. det är alltid han som får mig att orka när allt känns jobbigt. att dela allt med honom känns så rätt. han är allt för mig. precis allt.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar