man är sju år gammal. det enda man vill är att klättra upp i ett träd. känna spänningen och utforska livet. se hur långt upp man vågar klättra. och så ramlar man ner. inför ögonen på nära och kära och allt vänds faktiskt upp och ner för en stund. och hur man som förälder tacklar en sån situation. när man dessutom har fyra andra barn att se efter. allt handlar om styrka.
min lilla tjej är bara sju år gammal. jag tror inte att hon ens kan förstå vad som kunde ha hänt idag. inte på samma sätt som alla vi andra. och jag vill inte sitta här och säga "tänk om.." för jag mår illa av det. och det är svårt nog att prata om att en liten sjuårig tjej med så mycket liv i sig faller handlöst mot marken från flera meters höjd och bryter sitt vänstra lårben. i mitt huvud får det inte hända en liten tjej som är sju år.
nu vet vi att hon kommer att bli bra. alla "tänk om.." kommer att försvinna snart. och jag vet att hon kommer fixa det här. det vet jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar